Trött.Trött. Trött.

Trött, trött, trött. Jättetrött. Hem från jobbet - sova - tillbaka till jobbet. Jobba. Äta. Sova. Och nånstans där emellan ska man trycka in vänner och privatliv. Vad är det man håller på med egentligen? Suck. Nope, får bryta ihop och komma igen. Slökolla på TV och drömma mig tillbaka lite till Washington...

En kuststad i mitt hjärta

Knistrande klar luft...? Eller hur säger man när luften är så klar och ren att det känns som om man kan ta på den? Det var så det kändes igår. Tittade ut över skylinen från Göta Älvbron. Kantad av ljus flöt älven framåt. Juldekorationer som gav den liv. "Ett hav av ljus" är ju tydligen årets tema. Och jag ska väl erkänna att trots allt klagande på julstaden Gbg så kan jag nog ändå tycka att det är lite mäktigt när läppstiftet förvandlats till en jättelik fyr vars ljusstråle sveper över staden (by the way så blir jag dock galen på den när jag ska sova eftersom den rytmiskt lyser upp hela taket i min lägenhet! *morr*) och glänser till i vattnet. Vatten som så sakterliga fortsätter under Älvsborgsbron och ut i havet. Det stora mörka där borta. Bortom alla ljusen. Det är när man står där på bron som man faktiskt känner att Gbg är en kuststad. För så värst mkt kustkänsla går inte att hitta inne i stan i övrigt. Det är ju inte direkt så att man ser hav och båtar från Avenyn...
Jag tar några djupa andetag och njuter av ögonblicket, av utsikten. Ibland så känns det som att det är helt rätt att bo här. Som att det är här jag hör hemma. Men så kommer den alltid - tvekan. Tvekan om det verkligen är såhär jag vill ha det? Vill jag inte mer? En känsla av besvikelse infinner sig. Och är det verkligen rätt att kalla denna stad för hemma? Det är ju inte vid dessa vatten jag är uppväxt. Men hur som helst så är det bara att fånga ögonblick som dessa. Ha dem i minnet och plocka fram dem i stunder då de behövs. Då livet bhöver lite extra energi för att flyta på.

Så skall slutspurten inledas avseende julklappsinköpen. Det är bara att bita ihop, vässa armbågorna och käka taggtråd - mot Nordstan bär det av mina vänner. Nordstan efter kl 17 1 veckan innan julafton. Suicide. I say no more.